Twelve is the magic number
2501
post-template-default,single,single-post,postid-2501,single-format-standard,theme-bridge,bridge-core-2.1.1,woocommerce-no-js,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,columns-4,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-19.8,qode-theme-bridge,disabled_footer_top,disabled_footer_bottom,qode_header_in_grid,wpb-js-composer js-comp-ver-6.1,vc_responsive

Twelve is the magic number

Twelve is the magic number

“Men oj! Hur ska det gå att resa så många tillsammans?” Så sa många när de fick höra att vi inte skulle göra vår resa ensamma utan tillsammans med två andra familjer. Jag kan berätta att det fungerar alldeles ypperligt. Vi har nu kuskat runt i Florida i drygt 10 dagar, bott i 3 olika städer och kört bil mellan dessa. So far inga större meltdowns varken på varann eller inom familjerna. Men visst. Det ÄR ett stort sällskap som drar fram, det är det. Och när vi kommer till restaurangerna och frågar efter “a table for twelve” så får de stackars servitriserna jobba på och möblera om för att vi ska få plats. Då är det extra fint att vi reser i ett land där de allra flesta vi möter är extremt vänliga och tillmötesgående. Det gör vår resa så mycket lättare.

Igår var vår sista dag i Fort Myers Beach och vi käkade då på “The Salty Crab” som vi hade fått rekommenderat.

IMG_1597 IMG_1603 IMG_1610 IMG_1611 IMG_1612 IMG_1616 IMG_1621 IMG_1625

Som ni ser på någon av bilderna kan det bara käckt att ha med ett gäng “devices” när vi går ut på restaurant. Det roar för de små liven en stund extra så mammorna och papporna kan hinna svälja sin mat innan det är uttråkat och dags att gå vidare. Just igår var Abbelito hängig efter någon magbacill så vi fick ta en liten stund i knät.

Nu ska jag testa hur det känns att sova i Miami och imorn ska Louie få blogga om Everglades och vad vi upplevde där. Stay tuned!

No Comments

Post A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.