Hejdå 2015

Här inväntar vi främmat. Begreppet ”främmat” tycker jag vi använder på tok för lite nu för tiden. Får bli en revival på det 2016 tror jag bestämt. Han hade förberett en poängpromenad för barnen, noga planerad och väl genomtänkta frågor som skulle passa alla. Fin kille.

Årets nyårsdukning.

Årets sista och första bukett.

Louie fick lite feeling medan vi väntade på gästerna och dansade loss.

Även Jimmy och Abbe fick feeling.

Sen kom allt folket och 13 personer samsades i vårt hus.

Förrätten preppas och serveras av Jens och Ida.

Grön ärtsoppa som smakade som en liten bit av himlen.

”Ingen rör något innan jag fotat! Se ut som ni har askul!”

Elsa.

Sen kom kvällens mest kritiska moment – den brynta hollandaisen som vi alla drömt erotiska matdrömmar om sedan Karros och Svens bröllop på nyårsafton förra året. Det både sket sig och ordnade sig med såsen nästan samtidigt.

Tyvärr är mina matfotokunskaper bedrövliga och denna bild gör inte alls den goda maten rättvisa. Men det är i alla fall helgrillad oxfilé med Jimmys egengjorda special-glaze, Idas filodegsbakade potatiskorgar med örtkryddat mos och västerbottenost, brynt hollandaise tillsammans med karamelliserade kvisttomater. Ja – ni fattar ju hur gott det var.

Sen sköts det raketer för kung och fosterland, samtidigt som vi skålade och kramades in 2016.

En del tyckte det var ett fasligt liv.

Väl inne igen uppfanns en ny lek; åka-Fatboy-ner-för-trappan-så-många-ungar-som-möjligt-på.

Den här bilden var den sista jag tog. På kidsen som äntligen kom till ro med devices i soffan. Vad som inte kom med på bild var hur vi andra kom in i andra andningen och körde musikquiz och dansade oss varma och glada.