Decembermode
3122
post-template-default,single,single-post,postid-3122,single-format-standard,theme-bridge,bridge-core-2.1.1,woocommerce-no-js,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,columns-4,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-19.8,qode-theme-bridge,disabled_footer_top,disabled_footer_bottom,qode_header_in_grid,wpb-js-composer js-comp-ver-6.1,vc_responsive

Decembermode

Decembermode

December has haunted me down and kicked my motherf***ing ass, så kan vi säg. Jag vet inte vad det är med den här månaden, men den gör något med mig och det är inte vackert. Jag misstänker att det har med min skilsmässobarndom att göra, det behöver en knappast vara raketforskare för att räkna ut. För mig är december månaden då jag måste göra exakt allt det min mamma gjorde för mig inför jul och ungefär 100 procent till för mina barn. Så de känner att de har en mamma som bryr sig. Att de inte saknar något. Mitt kontrollbehov har de senaste dagarna antagit enorma proportioner, vilket inte är en fördel för mig direkt. Jag stressar runt som väldigt, väldigt hispig person och är verkligen ingen tillgång för någon i min närhet. Känslorna är utanpå hela tiden.

Men. Likt förbannat tuffar tåget på. December stannar liksom inte upp och ba: “Men hey! Mår du inte bra Anna lilla? Ja, men då tar vi en paus i alla måsten och krav och låter dig bara ta´t lugnt. Tänk inte mer på paketkalendrar som ingen av barnen är nöjda med ändå, eller lussebullar, pepparkakor, julskinkor (från lyckliga svin naturligtvis – annars är en ju en idiot, det är sen gammalt), julklappar och hur dessa ska bli perfekta och inte fiasko och besvikelser för barnen, luciafirande på skola, luciafirande på förskolan, luciafirandet på jobbet som du tydligen var ansvarig för i år, julmaten på julafton, dukningen till julafton osv, osv, osv, osv. Det ORDNAR sig Anna lilla.” December tillåter inte att en rullar ihop sig fosterställning och gråter. Så. Idag gjorde vi det som december förväntar sig av en god mor; vi bakade pepparkakor. På egengjord pepparkaksdeg (min första faktiskt). Och så biter jag ihop hårt, hårt så det pulserar riktigt ordentligt i käken och tänderna och tänker att snart är det över och det är januari. Jag är snart där.

IMG_0852 IMG_0854 IMG_0855 IMG_0856 IMG_0859 IMG_0860 IMG_0861 IMG_0862 IMG_0863 IMG_0865 IMG_0870

1 Comment
  • Ida
    Posted at 15:36h, 08 december Svara

    Möhippebandet kommer till användning ser jag, snyggt! Om det är en tröst så är du inte ensam i denna #decemberångestbubbla

Post A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.