10-årsjubileum
3405
post-template-default,single,single-post,postid-3405,single-format-standard,theme-bridge,bridge-core-2.1.1,woocommerce-no-js,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,columns-4,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-19.8,qode-theme-bridge,disabled_footer_top,disabled_footer_bottom,qode_header_in_grid,wpb-js-composer js-comp-ver-6.1,vc_responsive

10-årsjubileum

10-årsjubileum

Idag firar jag 10 år som mamma. Men alltså herregud… 10 år? Det var ju liksom i förrgår jag väckte Jimmy tidigt på morgonen och talade om att han skulle ringa och meddela att han inte skulle komma till jobbet den dagen. Vi hade gått 9 dagar över tiden och nästan gett upp om att det skulle bli någon bebis, det kändes mer troligt att det var en rejäl fis på tvären där inne. Men så äntligen kom de efterlängtade värkarna som fick mig att ångra hela projektet. Helvete vad ont det gör att föda barn, det minns jag med all önskvärd tydlighet. Men sen kom han i alla fall ut. I min famn låg det 21.33 den 12 januari 2006 en alldeles perfekt pojke som höll mitt hjärta i sin hand från allra första stund. Jag grät och jämrade mig och viskade i hans pyttelilla öra hur synd det hade varit om oss två som hade haft så himla, himla ont men att han kunde vara lugn nu. Jag lovade då och där att skydda honom med mitt liv för alltid. Jag kämpar med det löftet, det gör jag verkligen. Men det blir svårare och svårare ju äldre han blir. När han ska stå på egna ben, bli stor, gå längre och längre bort från mig. Det är den naturligaste sak i världen, jag förstår det och känner det rent instinktivt, men oj vad tufft det är. Mammahjärtat ömmar och svider och jag oroar mig mycket för hur det ska bli. Jag antar att det är så här det ska vara. Jag antar att det är så här alla föräldrar känner när deras barn växer upp. Vi får bara springa efter och försöka hinna med så gott vi kan. Stå lite snett bakom kanske? Hålla ett öga. Fånga om han faller. Hålla en hand om han behöver. Ha ett öppet sinne och en varm famn.

IMG_7935 IMG_7937 IMG_7938 IMG_7940 IMG_7945

Ikväll när han ska sova ska jag viska samma saker till honom som när han föddes. Andas in hans doft som fortfarande är exakt densamma som för 10 år sedan. Försöka försegla dessa fina, fina 10 år i mitt minne för alltid och se fram emot kommande 10 tillsammans med jordens bästa Louie.

No Comments

Post A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.