Vart är vi på väg?

Förra gången vi var i Sri Lanka hade vi bokat tågbiljetter för att ta oss mellan Colombo och Ella. Det visade sig vara tågstrejk exakt just då vi var där så det blev ingen tågresa för oss. Denna gången skulle det ske. Tågsträckan mellan Ella och Kandy ska vara en av världens vackraste och sånt vill en ju inte missa. Men ser ni, det var visst bara moi som var sugen på den 6 timmar långa tågresan samt 4-6 timmar bilresa tillbaka och ett par nätter på hotell. Eller ja Abbe var också sugen (även om jag tror att han sa det för att han tyckte synd om mig som blev nedröstad), men efter demokratiskt överläggande så var vi överens om att ta en lite kortare tågresa istället. Vi vill ju faktiskt inte riktigt lämna vårt goa hem här i Mihirpenna heller.

Idag tog vi oss således till närmaste tågstation – Talpe. Och bara stationen i sig var värd resan.

Enligt vår förträfflige tuktuk-driver byggdes stationen någon gång på 30-talet av britterna.

Runt hela byggnaden var det fullt med blommor, palmer och papayaträd.

 

I alla såna här vattenkar trängs lotusblommorna med småfiskar.

Abbe hittade en kompis tvärsöver spåren. Han var så nyfiken på Abbe och Louie och tog till sist mod till sig och sprang över till vår sida. Många är fascinerade av våra grabbars hår här. Vår vän Sathish berättade att det antagligen beror på att här måste pojkar som går i skolan vara kortklippta.

Lillkillen berättade vad han hette (svårt namn…), att han bodde där på andra sidan spåren och att han ville ha pengar av oss. Vi gav honom lite pengar på ett villkor – att han köpte glass för dem. Innan vi ens hade klivit på tåget hade han sprungit raka vägen till affären och handlat 3 glassar till sig och sina kompisar.

Abbe hade sedan fullt sjå med att ge dessa båda hundar lika mycket gos innan tåget kom. Hundarna finns överallt här. De springer lösa men tillhör nästan alltid någon, ungefär som katter gör hemma i Sverige. De står inte högt i kurs hos de flesta lankeser eftersom de tror att kriminella som dör återföds som hundar. De blir ofta slagna och antagligen är det väl därför de i mesta mån undviker oss människor. Kompisar till oss besökte ett dog shelter här i närheten med 750 hundar och 60 katter som tagits omhand. Vanvårdade, misshandlade och skadade djur som ingen vill befatta sig med. Så otroligt hjärtskärande.

Vi köpte biljetter för oss fyra, vilket kostade 120 rupees – dvs 6 kr. Sen var det bara att hoppa ombord.

Som att förflytta sig 100 år bakåt i tiden. Det visade sig att en behövde inte en 6-timmars färd för att uppleva äventyr här i Siri. Det räckte gott med ett besök på en station och en tågfärd på 30 minuter för att vi skulle vara fullproppade med intryck och upplevelser i kontrasternas land.

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.