Trea nia

Jag fyller år idag.

Väldigt länge levde jag under devisen ”jag hatar att fylla år, vill helst resa bort och glömma alltihop”. Om jag rannsakar mig själv ordentligt så handlar det nog inte om att jag ”hatar att fylla år”, utan helt ärligt så är det nog det lilla skilsmässobarnet som förknippar födelsedagen med ett antal jobbiga känslor samt kass självkänsla a la ”inte ska väl jag ta plats”. Så jävla dumt. Klart som tusan att jag ska få ta plats, en enda jävla dag om året?

Åldern då? Så snubblande nära 40 nu. Har jag ångest för det? Nja, lite kanske. Mest för att siffran känns främmande eftersom jag inte känner mig äldre än ca 26. För övrigt har jag en teori kring det där; jag tror att man mentalt växer och mognar fram till ca 26-27 år, men blir en liksom inte äldre i huvudet efter det. Det är därför det är så svårt att relatera till siffran 40, 50, 60, 70 osv… Skum känsla. Men i alla fall. Idag fyller jag 39 år och jag har fått sång, paket och frukost på sängen. Paket med mycket eftertanke och kärlek. Så glad för mina presenter att jag nästan lipar när jag tänker på dem.

Mitt sista år som 30-någonting tänker jag förresten ägna åt att försöka tycka om mig själv exakt så som jag är skapt. Wish me luck!

2 Replies to “Trea nia”

  1. Agge

    Stort grattis kära vackra du!
    Tycker man skall Fira stort varje år, att inte fylla år är ju lixom inte ett alternativ
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.