En sån där dag

Vissa dagar är vi helt osynkade, hela familjen. Idag har varit en sån dag. Allt från irritation för att 12-åring spelar jävla dator hela dan till att 8-åring plötsligt inte gillar potatis längre. Eller att jag fick äta himla nudlar till lunch med stanken av halvrutten frukt i näsan (nä, jag orkade faktiskt inte resa mig och slänga dem när jag väl hade satt mig). Eller att ett barn inte vill följa med ner till havet men blir övertalad och därmed surar för precis ALLT hela vägen ner. Alla cyklar åt olika håll och det ropas och fäktas att ”vi kör DENNA vägen! NÄ! Denna!”. Vi kom väl ner till havet till slut i alla fall.

Lite kvardröjande surhet ser en exempel på ovan.

Men sen, jädrar i min lilla låda! Sen fick jag dem att vara nära varann så jag fick ta en bild. Ännu är undrens tid inte förbi.

Här var det lite familjesynk korta stunder, men låt inte skenet från ovan bilder bedra. Det var storebror Retsticka och lillebror Tjurskalle vi hade fått med oss ner så de såg till att hålla irritationen på fortsatt hög nivå.

 

Ja, och sen blev det kaos igen.

Och Jimmys dammsugning förut idag var ju rätt onödig eftersom hela huset är fullt av sand nu, men skit i det. Havet är ändå havet, och sanden var ljummet. ljuset gyllene och vi cyklade samma väg hem allihopa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.