På köksbordet

Måhända är jag en smula hudlös och skör av den stress och press som det innebär att vara på upploppet inför Pride Varberg som är en av årets största händelse i mitt och min familjs liv. Den senaste månaden har varit skittuff kan jag säga. Att genomföra ett arrangemang av Pride Varbergs storlek tillsammans med 4 andra hängivna, ideellt arbetande personer sliter på oss alla kan jag säga. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig själv om det verkligen är värt slitet? Fast jag vet ju svaret. Klart som korvspad att det är värt det. Och om jag har det tufft en månad av mitt liv, så är det ju en piss i Mississippi jämfört med var de flesta HBTQI-personer har det. Varje dag. Det ÄR värt det. Särskilt idag, just nu när vi upplever så mycket intolerans och hat mot olika grupper i samhället. Självklart ska Varberg stå upp och visa att i vår stad tror vi på alla människors lika värde, rättigheter och möjligheter oavsett vem du råkar älska. Och vi kommer stå upp. Vi är så många som kommer stå upp och gå i parad för kärleken. Det kommer bli fint.

När jag ikväll går igenom massa fina ting som skänkts av vänliga, ödmjuka och fantastiska människor så blir jag helt lipig. Det är en så stor sak att visa vad man står, att man står bakom och stöttar och håller om. Fan vad fint.

Tack snälla Jennie, Lisa, Anette, Lise, Kristin & Miranda, Ida, Lisa, Pär och Malin (m fl).

 

Vad vore vi utan er?

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.