Öde

Jag är ständigt på jakt efter coola fotolocations. Så fort jag hoppar in i bilen och ska någonstans är fotoögat med och granskar omgivningen efter ställen att kunna fota på. Häromdagen blev jag guidad till ett häftigt ställe – ett övergivet växthus. Jag tar gärna med mig grabbarna på dessa utflykter. Det brukar vara så spännande att vi blir kissenödiga alla tre.

Det är fint att bli påmind om att stora barn är kul att hänga med. Jag har en tendens att foka mycket på att de håller på att växa ifrån mig, istället för att passa på att njuta av dem nu. Just den här trippen fick vi anledning att prata om droger och alkohol då de på nyheterna hade ett inslag om Avicii. ”Dog han av för mycket alkohol, mamma?” frågade Abbe. Nja… Svårt det där. Jag vill ju såklart säga ”JA! Alkohol är livsfarligt – du kan dö!”, men eftersom vi inte är nykterister här hemma så känns det ju lite knasigt om pojken ska gå runt och vara helt nervös för att hans mamma och pappa ska trilla av pinn efter ett (nåja, kanske två) glas vin på lördagskvällen. Så det blev ett långt snack om alkohol, droger och psykisk ohälsa utav det tillslut. Ett fint samtal där det kändes som att jag fick tankat in en massa i deras huvuden som de kommer ha ringandes i sina öron en dag då de ställs inför att säga ja eller nej tack till något. Det känns så tydligt att det under en begränsad tid en kan göra det och de faktiskt lyssnar på sina föräldrar. Rätt var det är så kommer ju allt vi säger vara ”cringe” och en direkt uppmaning att göra tvärtom.

Hur som helst. Förutom ett öde växthus hittade vi också en öde gård. Eller ja, vi tror att det var öde. Det kändes öde. Tills vi kikade in i ett av fönstren på boningshuset och det inte längre kändes helt solklart att det var öde längre. Då fick vi lite bråttom att gå därifrån…

Men se så vackert ändå när naturen tar över.

När vi körde förbi det gamla nedlagda nöjesfältet Funcity eller Leklandet som det hette när jag var liten så kunde vi inte hejda oss från att gå in där och titta också. Det mesta är dock nedmonterat och bortforslat så det fanns inte så mycket att se. Men den stora jätten står kvar i alla fall.

Övergivna platser ändå. Blir alldeles pirrig bara av att titta på bilderna!

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.