Tusch-kurs

Första gången jag som vuxen gav mig hän och lät högra hjärnhalvan få fritt utrymme för drygt 10 år sedan. Min kompis Ida frågade om jag ville hänga med henne och hennes jobb för att binda kransar och göra julgrupper på Munkagårdsskolan en kväll i december. Som den frihetssuktande småbarnsmorsa jag då var, tackade jag ja mest för att få möjligheten att vara hemifrån en stund. Jag hade inga större illusioner om att lyckas skapa något kreativt, utan såg bara fram emot en stund ihop med andra vuxna och framförallt att hänga med Ida en stund. Jag klev ut från Munkagårdsskolan tre timmar senare och fattade inte var tiden hade tagit vägen. Jag, som alltid var på väg någonstans, som alltid kände mig lite jagad och ständigt stod i givakt både hemma och på jobbet hade under några timmar varit exakt i nuet. Inte en enda tanke på om barnet hemma andades, om han var allvarligt sjuk (ja, jag inbillade mig att Louie var sjuk stup i kvarten), om han kanske var mjölkallergiker eller inte, om jag hade hunnit med allt jag skulle på jobbet under dagen, vad jag skulle göra på jobbet dagen därpå, vad jag skulle köpa för presenter till folk som fyllde år, vilka sjukdomar som gick på dagis osv osv. Bara här och nu. Jag var totalt uppslukad av skapandet. Det var det närmaste en religiös upplevelse jag har kommit tror jag. Sedan fotot kom in i mitt liv har kreativiteten fått ett mer självklart utrymme i livet och ger mig den totala närvaron jag behöver emellanåt.

Igår upplevde jag den där närvaron igen faktiskt. I en ateljé på Fabriksgatan i Göteborg. Tillsammans med min kompis Malin och 4 andra tjejer blev vi lekfullt handledda och inspirerade att testa att måla med tusch. Vänligen notera att jag är precis värdelös på att måla. Helt kastrull faktiskt. Jag hade tagit kameran med mig som en slags snuttefilt, utifall om att jag behövde gömma mig lite.

Vi fick testa olika tekniker att leka fram mönster på pappret. Anette Carlsson aka Patternplan visade, förklarade och fick oss alla att släppa loss kreativiteten till slut. Bara känslan i att få gå loss med färger och kladda hur mycket som helst (när inte en själv städar…) var härlig. Genom sitt sätt fick Anette mig verkligen avslappnad och närvarande. Jag struntade helt i all prestige och min kroniska jämförelsesjuka gick tillfälligt i regress.

Hon är makalös och en härlig person, Anette. Det gav så mycket energi att vara runt henne några timmar. I bakgrunden kan man se några av hennes alster. Hon är en enormt begåvad konstnär.

Vi bjöds på god bulgursallad och vin.

Här får Malin feedback av Anette. Malin är för övrigt också en väldigt talangfull konstnär. Hon håller på med linoleumtryck. Missa inte att följa hennes konto på Instagram.

Några av de alster som producerades igår. Fokus var att testa olika tekniker och inte fastna i en och samma bild för länge. Hellre gå tillbaka och fortsätta när bilden hade fått vila en stund.

Jag blev som uppslukad av alltihop så kameran glömde jag nästan bort att jag hade med mig och fick bråttom att fota lite när vi tog paus för mat. Mer kreativ miljö får man leta efter. Jag har nu svåra cravings efter tusch, papper, penslar och slickepottar…

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *