Om lördagen

Jag och Louie börjar dagen väldigt lugnt medan Jimmy och Abbe kickar igång helgen med innebandyträning kl. 9.00. Jag äter mannagrynsgröt smaksatt med kardemumma till rostade brödskalkar, som är det enda i brödväg som finns att tillgå då ingen hunnit handla inför helgen. Den fula verkligheten. Jag skrotar runt utan bh, med fettigt hår och dålig morgonandedräkt och tänker på veckan som gått. Det har varit en smula uppförsbacke för oss den sista veckan och upprepade kontakter med barnens skolor har gjort oss förtvivlade, förbannade och hoppfulla om vartannat. En känslomässig bergodalbana som orsakade en rejäl ångestattack en av kvällarna för min del. Det är så det funkar för mig. Jag är stark och klarar mycket, men också skör och när den känslomässiga stressen blir för stark så faller jag. Sen tar det flera dagar för mig att återhämta mig. Dagar då jag känner mig hudlös och skör och egentligen skulle behöva stänga av alla yttre intryck och bara stänga in sig i min grotta med min familj. Men så ser ju livet inte ut riktigt, utan det är bara att kliva upp när klockan ringer och försöka ta sig igenom dagarna bäst tusan det går. Och det går ju. Det blir ju bättre, jag vet ju det.

Om lördagen har Abbe ett fullspäckat schema där han bland annat ska fylla i viktiga födelsedagar i sin nya kalender.

Tatuering stod också på dagens agenda.

Han är så fin den här pojken, min själsliga spegelbild. Han bär på min ångestbenägenhet och jag vill inget hellre än att ge honom de verktyg jag lärt mig först i vuxen ålder för att försöka lindra hans värsta fall. För han kommer falla han med. Älskade unge.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.