Sri Lanka: Djungeltur

Har jag berättat om när vi var på utflykt till ett vattenfall i djungeln i Sri Lanka? Inte? Jag ber om ursäkt, det var inte min mening att undanhålla denna helt otroliga upplevelse för er. Vi har ju varit hemma i tre veckor nu och Sri Lanka känns oändligt långt borta – vilket det ju också är, men när jag kollar på bilderna från vår tur i Udawalawes djungler så minns jag faktiskt fortfarande hur det luktade, hur spännande det kändes att bada i den vilda forsen, hur lyckliga vi kände oss av den här upplevelsen.

Jag har ju redan berättat om ljuvliga Banyan Camp där vi bodde när vi var i Udawalawe. Fina Rupa som var vår kock, hotellmanager och alltiallo hade ordnat så vi blev hämtade av en chaufför en förmiddag. Vi visste inte så mycket mer än att vi skulle ta badkläder med oss. Med i bilen var också en man, som visade sig var vår medhavda kock. Vi stannade på vägen och den lille kocken skuttade ut ur bilen och högg ner ett gäng bananblad med en machete. Vad de skulle användas till förstod vi senare.

På ett ställe vi passerade fann vi hundratals citronfjärilar som svärmade omkring oss.

Här skulle vi visst bada. Vattnet var ganska vilt – det hade regnat en hel del så det var mycket vatten. Vi stod där ganska tafatta och till slut hoppade vår chaufför i med bara kallingar för att visa oss var vi skulle gå i. Så himla härligt svalkande!

Jag var mest helt betagen av miljön. Kunde inte sluta fota. Ser ni vad magiskt?

Medan vi badade lagade kocken till vår lunch. Över öppen eld.

Och detta var alltså vad bananbladen skulle användas till. Den här maten alltså. Det var som en liten bit av himlen i våra munnar. Det är färsk kokos och någon slags grönsak som smakade ungefär som potatis och så en het löksalsa.

*Madame! Look! Here’s a snake in the water!” Sedärsan… Men han lugnade oss med att den endast var ”halfdangerous”. Mm. Det var ju skönt att höra.

Sen gick vi på upptäcksfärd tillsammans med vår chaufför. Han berättade att kanalen fungerar som bevattning till risfälten nedanför berget.

Abbe fotade vackra vingar som någon saknade.

Den vänlige chauffören hade ett gott öga till Abbe och hjälpte honom mer än gärna över vattnet.

Ser ni bebis-vattenvaranen?

Alltså jag blir helt varm i själen nu när jag gått igenom de här bilderna igen. Jag är så himla glad över vår resa till Sirrisirri och jag längtar redan tillbaka.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *