Blue by heart

Den här veckan vill jag helst lämna bakom mig asap. Den har innehållit allt från oplanerade vitvaru-inköp då kyl och torktumlare bestämde sig för att lägga av samtidigt, till akutbesök på sjukhuset i Halmstad med Abbe. Det senare givetvis det värsta. Att som förälder stå bredvid ett sjukt barn måste vara det tuffaste en kan gå igenom. Den oron. Maktlösheten. Avskyr det. Abbe har åkt på nåt som heter Henoch-Schönleins purpura. Det är en sjukdom med god prognos, men såklart superjobbigt för Abbe som har väldigt ont stundtals. Nu väntar en period med regelbunden uppföljning via sjukhus i ett halvårs tid för att säkerställa att hans njurar inte blir påverkade, vilket är risken med sjukdomen. Håll tummar och tår för honom!

All oro har gjort undertecknad till en vrak. Jag har ont i hela kroppen då jag hela tiden är på helspänn och observerar Abbe för att se om han har ont, får mer ont, ont på fler ställen, fler symtom osv. Jag har t o m fått ont på samma ställen som Abbe har ont – när jag gick och la mig häromkvällen hade jag ont i samma knäveck som honom. Så jävla skumt. Men. Det kunde varit värre. Jättemycket värre. När oförklarliga utslag, svullnad och blåmärken dök upp på hans kropp trodde jag det värsta. Och det är det INTE. Abbe kommer bli frisk och det är allt som räknas. Precis allt.

Jag kan ärligt säga att jag var en smula orolig för min planerade fotografering med Malin i Grafikverkstan idag. Visste inte hur jag skulle kunna få ihop tillräckligt med energi för att vara kreativ. Samtidigt ville jag gärna. Ville att allt skulle kännas som vanligt, en stund utan oro. Så jag satte mig i bilen och på vägen kände jag hur hela jag slappnade av. Så fort jag började tänka foto blev jag lugn och samlad och riktigt kände hur kreativiteten var helande. Det låter som flum, jag vet. Men det är dagens sanning. Oron rann av mig, där och då. Eller fick ta mindre plats i alla fall. Väl i Grafikverkstan tillsammans med Malin bara fortsatte det och när vi hade pratat av oss jobbade vi båda under tystnad. Jag mådde så bra.

Ljuset. Känslan i verkstan. Så himla lugnt och tryggt. Så mycket kreativitet under ett tak.

Malin berättade hur det kom sig att hon började med linoleumtryck och hur bra hon trivs här när hon sitter och jobbar. Jag fick var med och tycka till om färg på ett av trycken hon gjorde. Valde blå. Blue by heart. Current mode så att säga…

Alltså – ser ni vad fint det är, mitt blå hjärta? Fina, duktiga Malin. Man gör bara ett bestämt antal tryck och sen förstör man plattan.

Miljön är fantastisk. Drömmen att få ha en ateljé på ett sånt här ställe. Eller en fotostudio… Suck.

Malin valde att göra några print i en roströd ton också. Så himla fint det med.

Blue by heart av Malin Pettersson. Så himla glad att ha mitt alldeles eget originaltryck av den här talangfulla kvinna. Också väldigt glad att Malin delade med sig av sin värld och att jag fick en chans att bli lugn och samlad igen. Det har hållit i sig hela dagen.

 

 

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *