Så här års

Jag hade fått tips om att bryggan nere vid vår favoritstrand var helt täckt av tång efter allt blåsande och hade en fotoidé som jag ville förverkliga. Därför packade jag fotoväskan och drog ner med mitt tänka motiv i bakhuvudet. På vägen ut möter jag en av kommunens bilar med släp. På släpet låg bryggan. Nedmonterad för säsongen. Jahopp. Det var det. Knäppte några bilder när jag ändå var där nere och tänkte att om man älskar Varberg även i denna gråa skrud så måste man väl ändå vara en sann Varbergare.

Rätt var det var kom det fram en kvinna och berättade att i viken en bit bort, låg det massor av maffiga brännmaneter som hon tyckte jag skulle fota. Vi gick dit tillsammans och häpnade och förfasade oss över storleken på dessa bjässar! Glad att jag befann mig på land med kläder på. Eva, som kvinnan hette, berättade att hon hade haft en svåger som älskat foto när han levde och att hon tänkt att dessa magnifika maneter hade han velat fota. Så fick hon syn på mig och min kamera och det kändes som ett tecken för oss båda. Jag lovade att ta några bilder för svågern och skicka över till Eva. Ett så himla fint möte. Kort och mänskligt.

Äckelvackra på nåt sätt. I övrigt gick det mesta i grått, men ändå vackert.

Så här års.

 

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *