Ack Värmeland

Den som kollat mina instastories (de där bollarna man kan klicka på högst upp i ditt flöde på instagram som är riktigt roliga om de inte innehåller meningslösa boomerang-filmer) har noterat att familjen besökt Värmland i helgen. Vi fick en alldeles underbar liten minisemester tillsammans med sköna människor i en ljuvlig miljö. Se bara.

Vi körde upp i fredags efter jobbet och landade lagom till att en urgod kvällsmat dukades upp i detta makalöst fina hus. På lördagen vaknade vi tidigt och gjorde oss i ordning för svampplock och korvgrillning i skogen. Men först en vända (eller 200) med fyrhjulingen.

Det visade sig att jag närt en fartdåre vid min barm. Abbe var totalt orädd och helt fartgalen och gick hela helgen och muttrade att han önskade att han var 16 så han kunde fått köra själv. Mamman bad en stilla bön till högre makter att fartdåreriet ska lugna sig tills dess.

 

Louie var i sitt rätta element här. Det är så intressant att denna stadsunge fullkomligt älskar fiske, skog och natur på det viset som han gör. Vad kommer det intresset ifrån? Varken jag eller Jimmy är särskilt roade av t ex fiske och inte har vi för vana att hänga i skogen heller. Fast kanske är det just därför?

Full fart in i svampskogen. Karin guidade oss till kopiösa mängder tratt- och gula kantareller. Kul att få hänga med ett svampplockarproffs som vet exakt var man ska leta.

Svampplockar-Mette med förmiddagens skörd.

Skogsturen gjorde oss vrålhungriga så vi begav oss ner till familjens grillplats vid en sjö för lite korvgrillning. Det sprack upp och solen värmde som värsta sommardagen.

Körv med brö och en gos på det. Det är livet det.

Grilla marshmallows till efterrätt. Fint som snus det.

Och hör och häpna. Jag, som är erkänt svampblind och kan gå rätt på kantareller utan att se dem, skulle uträtta mina behov i skogen och hamnade i vad som endast kan beskrivas som kantarellhimlen. Jag har aldrig sett så många kantareller på ett och samma ställe. Inte ens på Coop. Vilken känsla! Att sen få sitta och rensa i den här miljön med ett glas bubbel i näven, ja då är livet rätt fint alltså.

Inne i huset växte den här tjusiga Blomman för dagen som helgen till ära valde att blomma. Hur fin?

Vi åkte hemåt på söndagseftermiddagen, alldeles harmoniska, glada och uppfyllda av vackra Värmland och finfint sällskap. Hoppas vi uppförde oss såpass att vi kan få lov att komma tillbaka någon gång.

Tack och häjj från mig och lill-firren.

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *