Om att fota barn

Jag blir så himla glad när det börjar rassla till i inkorgen och folk bokar in barn- och familjefotograferingar igen. Det är sannerligen sparsmakat med den varan under vinterhalvåret och nu när jag suttit och gått igenom några av förra årets fotograferingar så längtar jag ihjäl mig efter att få hänga med härliga kids igen! Jag har valt ut några av mina favoritbilder här nedan.

När jag fotar barn och ungdomar är mitt mål att det ska vara en rolig stund för dem. Jag försöker få dem avslappnade genom att leka lite lekar, prata och skoja så mycket som de tillåter. Jag försöker känna av deras personligheter eftersom mitt jobb är att fånga just detta. Är det en allvarsam unge så kommer bilderna inte kännas äkta om man försöker tvinga fram gapskratt. Är det en unge som är i full i fan så ska det synas. En blyg liten ska få vara blyg. Ibland funkar det bäst om mamma och pappa är precis jämte, ibland får vi skicka iväg dem så vi får vara ifred.

Är det äldre kids som ska fotas gäller det verkligen att känna in rummet, som Ernst brukar säga. Då brukar jag visa i kameran hur bilderna blir och studera reaktionen jag får. Utifrån den försöker jag känna av vad som känns okej för en medveten tonåring och respektera det. Jag frågar om de har några särskilda önskemål om hur de vill porträtteras. Tonåringar skulle jag säga är den största utmaningen att ta sig an, det handlar väldigt mycket om att skapa ett förtroende och det går inte att larva och leka sig till uttryck på samma sätt som med mindre barn.

Jag brukar alltid be den som bokar (i 99 fall av 100 är det mamman av någon anledning) fotograferingen att beskriva sina barn lite – personlighet, intressen, ålder osv. Det underlättar dels om jag ska fundera ut location och dels i min kommunikation med barnen. Alice här ovanför skulle bli storasyster och det pratade vi en del om, hon och jag. Vi pratade också om superkrafter och Alice berättade för mig att hon skulle vilja kunna flyga. Sen tog vi en massa bilder när hon hoppade så det såg ut som hon flög och hon sjöng en liten sång för mig. Jag vill ju tro att Alice tyckte det var en mysig stund och inget jobbigt alls.

När det gäller location frågar jag alltid om det finns något favoritställe där familjen eller barnen tycker extra mycket om. Om platsen är känd för barnet eller barnen så kan det vara en fördel. Å andra sidan kan ett helt nytt ställe vara spännande att utforska vilket såklart också är kul. Jag tycker om att ge barn en uppgift, som t ex plocka blommor till föräldrarna, och sen följa efter och ställa frågor och försöka fånga barnet i stunden. Det ger mindre stela och uppstyrda bilder vilket jag föredrar. Det är svårare ju fler barn som ska vara med i bilden, ibland måste man helt enkelt göra en uppställning för att alla ska komma med i bild.

Slutligen brukar jag ha som mål att ta några bilder som kan fungera som fotokonst hellre än traditionella porträttfoton. Jag själv tilltalas av den typen av bilder. Det inte så uppenbara som kanske gör att blicken fastnar extra länge.

Är du intresserad av en barn- eller familjefotografering så skicka ett mail: anna@picpeople.seså berättar jag gärna mer!

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *