Going back to my roots

Det är lätt att gå vilse och tappa sig själv i den här fotograferingsdjungeln. Ju mer en grottar ner sig i konsten desto mer regler och måsten märker en att det finns att förhålla sig till. Och jag blir så ängslig. En vill ju INTE göra fel för guds skull, vad ska folk tro? Men jag måste nog se mig själv besegrad i detta. Jag kommer aldrig bli tekniskt kunnig när det gäller fotografering, därför att jag helt enkelt är ointresserad av tekniken. Självklart måste en ha hyfsad, grundläggande koll på foto men jag tror egentligen mycket mer att det är känslan i bilden som gör den intressant att se på. Inte att skärpan sitter exakt rätt. Eller ens att det är nån skärpa ( se bilden ovan). Så emellanåt behöver jag tänka efter på vad som är min grej, att det är känsla jag vill förmedla – inte perfektion. Gå tillbaka till det som är essensen i fotot för mig.

I lördags träffade jag Martina och Oscar för att fota dem och Martinas härliga gravidmage. Jag blir lätt lite religiös eller åtminstone oerhört tacksam och ödmjuk av sådana här fotograferingar. När jag får komma så där nära människor. Det är så himla vackert på alla sätt och vis. Och anledningen till att jag fotar.

IMG_0125 IMG_0128 IMG_0145 IMG_0153 IMG_0167 IMG_0176 IMG_0226 IMG_0237 IMG_0261 IMG_0290 IMG_0301 IMG_0338 IMG_0363 IMG_0365 IMG_0373 IMG_0386 IMG_0393 IMG_0399 IMG_0408 IMG_0435 IMG_0442 IMG_0463

Jag är så otroligt glad att jag fick förtroende att fånga dessa ögonblick och känslan mellan Martina och Oscar. Och Martina var en sån hjälte som lät mig hållas länge, länge i minusgrader iklädd ett tunt nattlinne. Jag hoppas att hon känner att det var värt det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.