Årets första glögg, senilsnören och IS

Det bästa med att blogga är summerandet. Varje kväll funderar jag över om det hänt något som är värt att blogga om. Ganska så ofta känner jag att jobba, äta, sova dö och däremellan lite skjutsande av kids till olika aktiviteter och pedagogiska tillkortakommanden kan jag bespara mina tappra läsare. Men vissa dagar när jag summerar så känns det extra kul att ha den här bloggen att skriva om dagen i. Som idag t ex. Dagen började med ett besök hos optikern för Louie. Tydligen hade det inte bara gått ett år sedan sist vi var där sist och han fick sitt första par brillor, utan två år. Hoppsan. Tiden går fort när man har roligt, som en brukar säga. Hur som helst, nya glas behövde pojken – dubbelt så starka dessutom. När undersökningen var avklarad hade jag lovat honom att han skulle få köpa senilsnören till sina brillor. Han såg en dam på en restaurang som hade sådana i somras och har sedan dess tjatat om att han också vill ha det. Efter lite funderande valde han till sist de här:

IMG_9657

Och det är just det här jag älskar mest med vår förstfödde; han går sin egen väg. Han valde inte dem som optikern visade först – de lite sportigare (om nu senilsnören kan vara sportiga), vanliga varianterna. Nej då. Han väljer de som är en guldlänk. För dessa gillade han bäst. Han skiter fullständigt i andras åsikter. Det är en hedervärd egenskap i dessa tider tycker jag. Det är också den egenskap som driver mig till vansinne; han går sin egen väg. Han vill bestämma allt själv och beter sig allt som oftast som en istadig häst om vi försöker få honom att göra på nåt annat vis. Så fruktansvärt frustrerande att hur mycket vi än förklarar respektfullt varför vi har vissa önskemål eller krav så svarar han bara helt lugnt ”nej, jag tänker inte gå och duscha” eller ”nej, jag gör inte läxan idag”. Punkt. Men jag antar att vi får ta det onda med det goda, så nästa gång han deklarerar sitt enkla ”nej” så ska jag blunda och tänka på hans guldiga senilsnören och hämta kraft i dem helt enkelt.

Eftermiddagen ägnade jag åt en föreläsning om situationen i Mellanöstern, IS och religiös radikalisering som jag blev erbjuden att gå på genom jobbet. Fantastiskt intressant och otroligt värdefullt för mig som känt att jag har så dålig koll att det är pinsamt. Nu har jag precis dragit en kortvariant för Jimmy och känner att jag är ganska så on top of IS och hela tjottafräset så nu kan jag kasta mig in i en diskussion om islam, Syrien och IS anyday. Eller ja, jag behöver i alla fall inte skämmas över att jag ligger på samma kunskapsnivå som en 5-åring om ämnet kommer på tal och det är ju en rätt så trivsam känsla.

Ikväll har jag fått sniffa på 6 veckors-bebben Stella och hängt lite med henne och hennes fina familj. Av dem fick vi årets glögg och den tog vi just oskulden av. Den var inte bara god – den kom i den absolut snyggaste flarran jag sett denna sidan jul. För övrigt vill jag slå ett slag för häng med kompisar en sketen vardag. Ingen förväntar sig någon komplicerad mat eller avancerade efterrätter, det är bara mysigt att ses en stund och käka ihop innan alla ungar ska i säng och en ska dö sedvanliga soffdöden. Fasen vad en grå tisdag i november kan kännas lyxig när en skrattat så bäckenbottenmuskulaturen fått bekänna färg.

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *