Du är snart där

Idag när jag klev ut från kontoret var det 19 grader ute, enligt min bil. Parkerad i solen visserligen, men ändå. Så varmt det blir inne i mig på en gång.

Jag tror egentligen jag är ämnad att bo i ett varmare land. Ibland har vi fantiserat om att bosätta oss t ex i Italien. Varför är en så feg? Vad är det som hindrar en från att bara säga upp sig från jobb och sälja hus och prylar och bara dra? Tänk vilket äventyr det skulle bli! Ja, ja men vad händer SEN då? Så säger fegisen i mig. Den där fegskiten har verkligen satt en del käppar i hjulet för mig. Har alltid varit sketredig och präktig. Ansvarsfull och ordentlig. Storasyster. Kan själv.

När mina barn växer upp så ska jag göra vad jag kan för att dom ska våga pröva sina vingar. Jag ska tvinga dem att ta körkort, det ska jag. Det gör livet så mycket lättare. Men sen. Sen ska dom få bestämma själva – bara dom gör NÅGOT. Hade jag fått göra om skulle jag valt att läsa hotell och restaurang på gymnasiet. Jag hade sett till att jag läste till så jag fick högskolebehörighet och så hade jag jobbat extra på krogen på kvällar och helger och sparat pengar. Sen hade jag vrålat ”för jag har tagit studenten” allt vad jag orkade och sen sagt tack och hej och dragit till Kos eller Ayia Napa. Jobbat och festat så allt gick in vartannat. Så gjorde jag alltså inte irl. Irl vrålade jag ”för jag har tagit studenten” för full hals och sen jobbade jag som ett litet svin i en korvmoj och sen fick jag jobb som barnflicka. I Onsala, ca 5 mil hemifrån. Wow. Spännande. Efter detta våldsamt spännande år började jag plugga. I Halmstad, så det var pendlingsavstånd hem till trygga Varberg. Sen började jag jobba. Japp. Det var det hela. Åh jösses vad ospännande liv. Tur att det inte är slut än. Tur att det är mycket kvar *peppar, peppar*. Så nu är det bara att gasa tror jag. Våga. Lyssna inåt. Och utåt för all det – mina nära och kära är så kloka och stöttande så dem måste jag för allt i världen lyssna på.

Jag tänker att Picpeople representerar den modiga, lite vilda sidan av mig och att den ska få lov att ta större plats i livet än vad den gjort hittills. Tror det kan bli bra. Eller jag vet att det blir bra.

Pöss!

P.S) Eftersom jag sitter på tåget och bloggar och inte orkar ta fram min dator blir det inga finpics. Bara vanliga. Somriga. För jag är varm inuti idag.

image

image

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

6 Comments

  1. Kia
    april 12
    Reply

    Om du i framtiden känner dig för kreativ och vild för AF så släng präktiga lydiga Anna åt skogen och bli proffsfotograf.. Om det är det du vill och det ditt hjärta brinner för. Livet är för kort för att undra ”tänk om…” ✨

    • Anna Lindblom
      april 12
      Reply

      Ibland känner jag så, men jag gillar verkligen mitt jobb också. För det mesta i alla fall. Drömmen är att kunna kombinera de båda. Använda båda hjärnhalvorna. Men ”tänk om” slänger vi åt skogen!:-)
      Kram!

  2. Angelica
    april 14
    Reply

    Finpics tycker jag!!

    • Anna Lindblom
      april 14
      Reply

      Objekten iaf. Hur mycket längtar vi inte nu då?? Stort älsk på solvarma barnryggar i Vikhyddan.
      Pöss fina och tack för att du läser.

  3. Jimmy
    oktober 22
    Reply

    Snygga bilder!

    • Anna Lindblom
      oktober 22
      Reply

      Tack! Du är rätt snygg själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.