Ett inlägg med lite mer text och något färre bilder.

Det är några saker som snurrar i skallen på mig dessa dagar. Jag tar dem i punktform:

* SEMESTER. Ja, nu har vi fanimej semester. Äntligen. Lika efterlängtat och välbehövligt som vanligt. Vår semester firades in av världens bästa kompisar som hade jobbat häcken av sig för att vi bara skulle få sjunka ner i varsin stol och njuta av den där känslan av att ha allting framför sig.

* Nästa grej som snurrar symboliserar jag med en bild:

IMG_2527

Yes. Det är (läs: var) mitt bästa objektiv. Svordomarna som kom ut min mun när olyckan hände går ej att skriva i text – inte ens jag kan göra det. Så då fattar ni vidden av svadan som avlossades. Objektivet är nu ivägskickat till Canon för reparation OM det går på garantin och det tar upp till 3 veckor att få tillbaka det. Perfekt. Jag hade ju inte så mycket fotoplaner nu på semestern ändå. Närå. Detta har nu föranlett att jag inlett en grundlig undersökning inför att utöka min fotopryl-stall med ett nytt objektiv. Skulle dock behöva ett gäng fotouppdrag till för att finansiera det jag vill ha. Typ 100 till eller så…

* Feminism och jämställdhet. Där har ni mitt nästa huvudbry och tillika irritationsmoment. Ja, alltså jag blir inte irriterad på feminism och jämställdhet, utan på all idioti runt saken. Det skrivs så mycket klokt och fint om saken som gör mig varm i hjärtat och som får mig att känna hopp om mänskligheten. Men så kommer all idioti runt omkring som ett frikkin´ brev på posten. Alla klokheter genererar nästan lika mycket näthat och skit som folk kräks ur sig i kommentatorsfält. Vad handlar det om? Vad är det med människor som gör att en kan sitta hemma framför sin dator och hata så intensivt att en tar sig friheten att skriva att en önskar se någon våldtagen och dödad? Vad är det som driver dessa människor? Vilka är de? Jag kommer på mig själv med att titta på människor jag möter och fundera över om just hen är ett nättroll? För de måste ju finnas bland oss. Det är ju inte bara nån kuf som sitter hemma och inte har nåt liv. Ja, fy helvete vad ruttet. Jag har dock ett gott hopp om the next generation. Jag tror på dem. I våra barn kommer förändringen. Jag måste tro det.

* Sist men inte minst tänker jag med värme på Amasons spelning på Majas som jag och söstra mi var på härom kvällen. Fan vad fint det var. Bandet skapade en magisk stämning med sin underbara musik och med Amanda Bergmans helt outstanding röst. Det är förresten hennes vackra fejs som symboliserar detta inlägg. Hon satt och lyssnade på förbandet precis bredvid oss och jag viska till Emma ”vågar jag fråga henne om jag får ta en bild?” och Emma bara ”YOLO!” och det hade hon ju rätt i så jag frågade. Och fick ja. Sen såg det ut lite så här:

 

IMG_2588

IMG_2590

 

IMG_2567

 

IMG_2579 IMG_2582 IMG_2595

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Anna Lindblom Skrivet av:

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.